Att välja glädje. Eller någonting annat.

Alperna ser ju olika ut beroende på vart man befinner sig och de österrikiska vyerna tilltalar mig väldigt mycket med sin variation av tättbevuxen granskog varierat med kala, snöklädda bergstoppar. Jag skulle gärna åka hit på sommaren och vandra, vilken fantastisk möjlighet att vara totalt mindful och kombinera mental och fysisk tillfredsställelse!

Ni är så rara och fina som läser och tar er tid att skriva omtänksamma ord, det betyder så himla mycket! Det berör alltid men speciellt mycket i sådana här stunder när jag dels väljer att dela med mig av känsliga ämnen och dels inte är på topp... Kanske är det vetskapen om att det är knappt 30 timmar kvar tills det slår över till ett nytt år som gör mig extra känslig, kanske är det "bara" just nu som bägaren runnit över men jag känner mig inte stark, inte glad, inte klok på vad jag skall göra... Och så kan jag inte låta bli att undra om livet är svårt för alla eller om vissa människor har otur/är destruktiva och hamnar i svåra situationer/är dystrare till sinnet än andra... För om det är så att "alla" kan vara superlyckliga, nöjda, tillfreds med livet i stort och smått, vara starka och känna sig älskade, varför tillåter jag mig inte att få vara en av dem då???

Kommentarer :

#1: Ann-Louise

Därför att du är en tänkare och tänker lite mer, känner av nyanser och har stora krav på dig själv. Känner igen en hel del i det och jag skyller på att jag är ett skilsmässobarn som fått ta ansvar för tidigt.

Har vänner som tar allt enkelt, det som sker sker och har inga betänkligheter alls över om vad andra tänker osv. Vet inte om de är lyckliga men det verkar enklare att slippa oroa sig.



Men sen Caroline är det just det som gör dig till Caroline, den som vi alla gillar!! Som tänker mycket och klokt och kan hålla intressanta konversationer! Samtidigt är det det som tynger dig, dina tankar som inte samarbetar med sunt förnuft ibland och får bägaren att rinna över...



Jag tror inte andra är lyckligare men lever i ett mellanland där man inte känner högt och lågt så tydligt. Inget fel på dem men tror de missar en hel del bra med genom sitt mellanläge! Vi tänkare känner mer då vi har kontakt med våra känslor hela tiden- men det kan trots detta vara ett helvete ibland.



Om du tycker det blir för personligt så publicerar du inte. Btw fick du mitt sms?



Stor kram och styrka!

skriven
#2: Anonym

Fina caroline



Allt det jag önskar skriva till dig ryms inte här men vill ändå skicka några rader o en kram till dig. Jag hoppas du mitt i allt som känns jobbigt kan få tröst o glädje i allt fint du har. Jag tror inte alla är lyckliga hela tiden men beroende på personlighet, uppväxt och livserfarenheter så upplever och hanterar man på olika sätt svårigheter. Sen beror det på vilken livssituation man har och hurdant stöd man har av nära.

Det är både svårt och underbart att vara en människa, vi har förmågan att känna, minnas, analysera och drömma. Det gör det hela ibland krångligt för någonstans behöver vi även bara vara, ha tillit till livet, njuta av nuet och lära oss slappna av.



Jag vet ej om något jag skriver hjälper alls, vad livet lärt mig sista åren är att det går ej fullt ut förstå vad någon annan går igenom om man ej upplevt det själv men man kan finnas där o lyssna o bry sig. Så behöver du "skriva av dig" så finns jag här, mailadressen har du.



Många nyårskramar och ta hand om dig och låt andra bära dig när du själv inte orkar.



Jessi

skriven
#3: Thereses liv och vardag

Vill bara skicka en stor styrkekram till dig och berätta för dig att jag tycker du är modig som delar med dig av en sådan personlig händelse på bloggen! Bara det visar ju att du har en stor insikt i det som har hänt, du förstår att det är en varningsklocka och vill göra en förändring. Du kommer säkert hitta vägen som är rätt just för dig, och jag tror att många fler än du anar känner igen sig i det du skriver. Alla människor är inte så ärliga varken mot sig själva eller andra som du är. Gott Nytt År och stor kram!!

skriven
#4: AnnaMalin

Hej Caroline! Jag har läst dina två senaste inlägg, och vad modig du är som delar med dig av detta! Har läst några andra kommentarer och de skriver så mycket bra, men vill ändå lämna några rader. Jag är en känslomänniska som känner och tänker mycket, upp och ner går det bland alla känslor, jag vill mycket (höga krav) och några gånger har jag också varit med om att kroppen säger stopp på olika sätt. Ville mest säga att du inte är ensam om att livet känns tungt ibland! Men visst skulle man inte vilja känna så mycket alla gånger... ;-)



En dag i taget, gör det du mår bra av och lägg annat på sidan - det är mitt tips. Hoppas du mår bättre snart. Massor av kramar från mig och Gott Nytt År till dig!

skriven
#5: Ann-Louise

Ja men då får det väl bli en date fredag eller lördag tycker jag verkligen! Då ska jag väl ha dietat klart och kan tåla ett glas vin igen ;-)) Vilket passar bäst?

Ser fram emot det redan!



God natt och Goda drömmar!

skriven
#6: Söderböna

Jag har ju aldrig träffat dig men jag kände ganska fort när jag började läsa din blogg att vi verkar vara ganska lika.. Jag hamnar ofta i situationer där jag känner att jag har tagit på mig för mycket, vill för mycket och vill alla väl (väldigt mycket jag) och jag är också en väldigt tänkande människa och har alltid varit så länge jag kan minnas på ont och gott. Det är det arv och miljö i uppväxten dels en personlighet som är medfödd tror jag och givetvis andra saker och händelser som påverkar en längs livet väg. Tycker man märker skilland på de människor som inte grubblar så himla mycket, saker och ting verka rinna av dem som vatten på en gås på ett helt annat sätt och ibland känner jag att det vore väldigt väldigt skönt att få vara sån person, men samtidigt är ju den jag är. Man kan kanske försöka jobba på att bli bättre och inte ha känslorna utanpå hela tiden men att förändra sig helt och bli en "av de andra som inte tänker och känner" varken vill jag eller kommer kunna bli. Jag har alltid varit väldigt självkritisk och haft höga krav på mig själv och det i kombination med att man är godhjärtad och suger in känslolägen hos andra människor gör att jag titt som tätt kraschar ihop och just då känns det hopplöst sen kommer det medvind och då kör man på igen. Försöker lära mig bra förhållningssätt att leva med det och stå ut med mig själv ;-) genom bla terapi och mindfulness, och jag känner trots allt nu att hellre vara empatisk och snäll person som engagerar och bryr sig, än att vara en sån som det bara rinner av. Tror ändå att i slutändan så "känner" man livet mer i upp och nergångarna och att det säkert måste vara skönt men också väldigt trist att alltid må helt ok. "Life is a rollercoaster you just gotta ride it" Kram!

skriven
#7: Susanne

Lilla vännen, låter jobbigt men jag känner igen detta. Hoppas du kan hitta balansen och släppa alla måsten, du är braom du är.

Kram och GOTT NYTT ÅR!

skriven
#8: Ida

Fina fina du.

Du har så kloka bloggläsare som redan kommenterat så fint men jag måste ändå göra ett avstamp så här på årets sista dag.

Jag är en trogen läsare till din blogg och det jag uppskattar så mycket med dig är att du vågar vara ärlig med dina känslor. Att du vågar erkänna för dig själv och alla andra att livet inte alltid är på topp.

Jag är likadan. Tyvärr så ser jag det som ett "nederlag" hos mig själv, att jag inte kan lägga band på mig, att jag måste uttrycka negativa tankar och funderingar. Självklart har jag önskat många gånger att jag vore som en av dom där tjejerna bakom en fluffig-rosa-allt-är-så-bra-och-underbart-i-mitt-liv blogg. Men. Då hade det ju inte varit jag. Jag vill inte vara utan min tänkande sida. Jag vill inte vara utan min sida där jag har förmågan att känna mig in i andra människor situation. Visst, livet kanske inte alltid är en dans på rosor när man är en tänkare, men om jag vill vara utan det, NEJ!



Vad jag ville säga egentligen är att jag verkligen uppskattar människor som dig! Självklart gör det mig ledsen att du inte mår bra av situationen. Men både du och jag kanske får acceptera att det är såna vi är för att kunna få en chans att må bra till 100%?



Vill passa på att önska dig ett riktigt underbart 2012 och ta hand om dig nu Caroline!



Kraam!

skriven
#9: Rosahjärtan

Ikväll ska jag fira in det Nya Året med en person som ALDRIG har problem. Alla graviditeter har varit sååå bra, för att inte tala om förlossningarna Kanoooon ( trots en tredje gradens sprickning & ett kejsarsnitt som inte ALLS gjorde ont) & att ha två barn går ju kalasbra... Tror du jag tror henne? Nej! Och jag tycker inte det är kul- för hon & jag är INTE lika....



Ville egentligen skicka en STOR Nyårs Kram! ( men passade på att skriva av mig lite Nyårsångest oxå) KRAM

skriven
#10: Carolines hemligheter

Söderböna:

Tack fina du för dina alltid så kloka och engagerande ord, känner som vanligt igen mig i det du skriver och i dina tankar! Jag kan bara hålla med och jag vill ju egentligen inte heller vara utan vare sig topparna eller dalarna, tack och lov så blir dalarna inte lika djupa längre som tidigare i mitt liv då jag i perioder fick kämpa hårt för att komma "över vattenytan" igen men ibland så känns ändå livet svårt... Och kanske lite orättvist fast det är så himla meningslöst att slösa energi på att tänka så...



Nu hoppas jag på ett härligt 2012 för mig själv, för dig och för alla andra :-) Ett år fullt av kärlek, att vi är nöjda med oss själva no matter what och har roligt på ett eller annat sätt VARJE dag!!!



KRAAAAAAAAAAAAM

skriven
#11: anki

Vill bara att du ska veta att vi tycker om dig.! Man gör så gott man kan , tänk med magkänslan. Kram och gott nytt år. Se framåt inte bakåt./Anki

skriven
#12: Carolines hemligheter

Ida:

Vad glad jag blev över dina kloka ord och din fina kommentar, jag förstår verkligen vad du menar för jag känner igen mig i dina ord och jag vill ju inte heller vara utan den sidan av mig själv som grubblar/tänker/funderar/analyserar.



Jag tror att mycket blir enklare om "man" accepterar att livet INTE är enkelt och att det inte heller är meningen att det måste vara det... Att våga rida igenom de svåra stunderna, inte blunda för det svåra och -kanske ännu viktigare- tillåta sig att verkligen njuta av alla goda stunder som finns i livet och unna sig fullt ut att få må bra och vara ego mellan varven!



Ha ett riktigt fint avslut på 2011 och en härlig start på nästa år, stor kram till dig!!!

skriven
#13: Carolines hemligheter

Anki:

Tack för dina ord och det är verkligen som du skriver; man gör så gott man kan!!! Och det är good enough :-)



Ha ett riktigt fint nyår, KRAM

skriven
#14: pernilla

Hejsan!

Jag brukar läsa din blogg då och då, tycker du är så himla söt :).

Har aldrig kommenterat förut men i detta läge känner jag igen mig oerhört. Jag har lidit av panikångest i många år men det bröt ut första gången ca 2 år efter att jag blivit mamma. Ja, mamma som alltid ska finnas där, jag skulle ta hand om allt och alla, pyssla och greja med allt, se bra ut, arbeta osv osv osv. Ja, detta helt enligt mina egna beslut men något som inte jag tänkte speciellt mycket på. Men så kom den där dagen när det bara sa stopp! Jag trodde ärligt att ja skulle dö. Förstod inte som du gjorde att det var panikattack. Tyvärr förföljde detta mig sen och jag kom in i en ond cirkel och blev rädd för att det skulle hända igen och jag kunde ju absolut inte berätta att det hänt mig. Nej jag log och såg tipp topp ut som vanligt medans hela mitt inre bara grävde sig djupare ned. Det du gör att du är öppen om vad som hänt dig är det bästa man kan göra!:). Det tog mig flera år och medicin att komma på fötter och när jag började vara ärlig mot mig själv och andra så släppte en stor sten. Alla dessa krav som många av oss kvinnor ställer på oss själva behöver vi ju inte göra! Så tokigt allt! Bara leva, göra det vi måste såklart och sen det vi tycker om och göra det för oss själva och familjen och strunta i hur alla andra gör är nog det bästa.

En ångestattack är så jäkla läskigt att vara med om och har man aldrig haft det kan man inte föreställa sig. Döden eller förmågan att inte kontrollera förståndet är väldigt nära... tycker man själv;). Men det är inte farligt. Jag har väll säkert haft 100 attacker om inte mer och de slutar på samma sätt varje gång. Ingenting händer! Men jag ska oxå säga att genom att jag lever det liv jag VILL leva, mitt sanna liv, så mår jag idag toppen:) Jag ser även min "resa" som en värdefull erfarenhet som lärt mig oerhört mycket.

Njut av ditt liv och ta till vara på varje dag. Planera inte så mycket och tänk inte på hur andra gör och har det. Du har ditt fina liv som ingen annan än du kan leva.



Ha ett gott 2012!

skriven
#15: Carolines hemligheter

Pernilla:

TACK för dina ord, det är väldigt trösterikt att veta att man inte är ensam i sådana här lägen. Det vet jag förstås, tyvärr är det alldeles för många (kvinnor) som mår psykiskt dåligt i perioder, men ändå är det så värdefullt att få höra/läsa om andras tankar och erfarenheter!



Jag tror att jag förstod att det var en panikångestattack för att jag har jobbat så mycket med att bli av med en svår fobi tidigare, då trodde jag på riktigt att jag skulle dö av ångesten som uppstod när jag exponerades för det "farliga" och insikten om att så inte är fallet var en chockerande upptäckt!!! Vilket förstås en person som inte haft ångestattacker förstår för det låter ju nästan lite galet men jag tror nog att du förstår vad jag menar :-)



Tack igen för dina ord, jag skall gå tillbaka och läsa dem ibland när jag känner mig deppig för jag tycker att du skriver så ärligt och klokt och det du skriver på slutet är Så viktigt!!!



Ha ett härligt år och stor kram till dig!

skriven
#16: pernilla

Va glad jag blir att jag kan bidra med något :). Jag tycker precis som du att det är skönt att veta att man inte är ensam (långt ifrån) att ha känt så här, man vill ju inte att någon ska må dåligt såklart men det är en liten tröst på något sätt.

Visst är det som du säger, har man aldrig haft en attack kan man inte veta vad det innebär. Jag brukar skoja och säga att jag är bara lite "knäpp" när det kommer till vissa saker. Människor brukar tycka det är avslappnat med mig just för att jag är ärlig om mitt problem som ibland uppstår och det har varit en hjälp för mig själv oxå. Äh va fan, brukar jag tänka, låt bli att tänka så där dumt nu! Ibland kan jag bli så trött på mig själv när det mal runt i huvudet på mig om ALLT som jag bara MÅSTE göra.... INTE! ;)

Åh du kommer fixa detta galant med din inställning! Och du, du ska återgå till jobbet, det är en stor omställning som mamma och det gör att man blir skör och extra mottaglig.



Kram till Dig

skriven

Kommentera inlägget här :