Energi 365

Men vem är egentligen mentalt stark? Hur bedömer vi själslig styrka? Det är här jag tror att vi många gånger låter oss luras. Är den karismatiske och omåttligt populäre föreläsaren som predikar om vägarna till personlig utveckling per automatik den som är själsligt grundad och stark? Är det bloggaren med hundratusentals följare som reser över världen och blir lovprisad för sin modellkropp? Är det den framgångsrika företagsledaren som tar med vännerna i privatjeten till en fotbollsmatch i Milano? Är det din granne/kollega/terapeut/yogainstruktör som är mentalt stark och solid i sin person?

Ja, hur vet vi egentligen det? Kanske är det de alla. Kanske inte. Det jag i alla fall tror är att yttre framgång och den bild många av oss visar upp via sociala medier och andra forum inte på något sätt visar upp fullt ut hur innerliga vi är. Hur sant vi väljer att leva våra liv. Om vi faktiskt kämpar varje dag för att välja, den för oss, rätta vägen eller inte.

Är du svag om du visar upp hela paletten av känsloyttringar för andra? Är du stark om du aldrig visar dig svag?

Jag vet i alla fall att de människor jag känner och som är starka som oxar (då menar jag inte mätt i muskelstyrka) och som har tagit sig igenom tuffa prövningar i livet, de berättar också för omvärlden om sina rädslor. Sina svagheter. Sina demoner. Sina tvivel. Och de bjuder likväl på sina framgångar, glädjeämnen och sina erfarenheter. De är inte rädda för att visa sig svaga och det är kanske det som gör dem starka.

För de är ju svaga. Och de är starka. De är öppna för det som livet bär med sig, i nöd och lust. De är autentiska.

 

När jag har föreläst känner jag mig i princip alltid helt uttömd och vill bara slökolla på TV (eller gå på yoga) vilket jag också gjorde ikväll. För mig kan det vara riktig vardagslyx, att slå mig ner i mysbrallorna med ett glas rött i soffan och titta på Lyxfällan eller Bachelor utan någon annan intention än att bara "slöa". Härligt!!!

 

Det här var terminens sista föreläsning och i sommar kommer jag att ladda inför ännu fler spännande uppdrag i höst. Just nu ser jag fram emot tio sköna julidagar med min darling i Spanien, har flera spännande böcker om lycka och lyckoforskning som jag ska sätta tänderna i då :-)

 

Jag läste ett par år gammalt blogginlägg häromdagen där jag skrivit att jag drömde om att föreläsa mer och få utvecklande och utmanande uppdrag. Nu är jag där. Med motivation, passion och hårt arbete kan vi nå dit vi vill. Vilken dröm har du som du vill förverkliga?

 

Sov sött ♥

 

Det här är en dag som varit lite extra utmanande för mig. Därför tänkte jag nu ta en liten stund för att reflektera över vad jag är tacksam för.

 

Först och främst är jag tacksam för att jag har orkat välja en väg i livet som jag verkligen tror leder mig framåt. Det hade varit så enkelt många gånger att slå dövörat till och inte lyssna till mitt innersta, det sanna jaget. Att köra på som en gammal arbetshäst i upptrampade och invanda hjulspår... Alla timmar som jag har lagt på att hitta MIN väg i livet, stort jävla tack till mig själv för det arbetet som nu är gjort :-)

 

Jag är tacksam för att jag får människors förtroenden i min yrkesroll. Att jag får möjlighet att inspirera andra och att coacha andra framåt. Att få ge andra av min energi ger mig tusenfalt tillbaka. Jag är ödmjuk inför uppgiften. Och oerhört tacksam.

 

Jag är tacksam, utöver mitt eget förstånd, för att jag får vara mamma till två flickor. Att det finns två människor i denna värld som jag får ge så mycket kärlek till och som ger mig så fantastiskt mycket tillbaka. Idag stod jag på Irmas första skolavslutning och såg henne tillsammans med många andra härliga ungar sjunga för oss föräldrar. Visor som handlade om kärlek, respekt, hjälpsamhet, gemenskap, Och tacksamhet. När jag stod där tänkte jag för mig själv att dessa barn är vår nutid, vår framtid. Vilka möjligheter de står inför, vilka utmaningar. Och jag slogs då av tacksamheten, att få bidra. Få vara med. Så jäkla magiskt.

 

Jag är tacksam för all den godhet som finns i världen. Små gester av kärlek, de finns där, hela tiden. Om vi bara öppnar ögonen för dem. En dag som denna när något fruktansvärt tycks ha drabbat en ung tjej och hennes anhöriga tycker jag att det är allas vår förbannade skyldighet att vara tacksamma över livet. Ta vara på de små stunderna. Och de stora.

 

Jag är tacksam för mycket. Jag är också lite ledsen idag, lite utmattad, lite sorgsen i mitt innersta. Och det går bra att vara tacksam ändå. OCH. Inte MEN. Och är ett himla bra ord. Det förtar inte meningen i det som kommer före, inte heller i det som kommer efter.

 

Jag är tacksam. Men jag är ledsen.

Jag är tacksam. Och jag är ledsen.

 

Jämför de två meningarna. Jag tror nämligen att den senare symboliserar vad livet handlar om.

Yin och yang.

Ljus och mörker.

Glädje och sorg.

 

De finns där, sida vid sida. Hitta accpetansen. Sluta kämpa emot. Det går att vara tacksam på natten, i mörkret. Precis som på dagen, när ljuset bländar. 

 

Livet handlar om både och.

♥♥♥