Ganska ofta känner jag att mitt (inre) liv aldrig står stilla. Det är som att när jag löst en uppgift så ställs jag direkt inför en ny. Som ett sisyfosarbete fast med den avgörande skillnaden att mina uppgifter inte är meningslösa. De berikar mitt liv men kanske kunde "stenarna" få rulla lite långsammare ibland? Jag kan komma på mig själv med att tänka att jag skulle vilja byta plats för en stund med andra människors inre, för att få en förståelse för om de tänker och funderar lika mycket som jag. Min uppfattning är att vi är ganska olika när det gäller vårt inre liv, hur det ter sig. Jag har vänner som mycket mer än jag "gillar läget" och jag uppfattar det som att de överlag är nöjda med sina liv. Detta tror jag har att göra med den uppfattning att vår lycka till ganska stor del är genetiskt betingad, en del människor (t.ex. min syster) har ett startläge där de är positiva och nöjda med livet. Andra människor (som jag själv) har lite närmare till nedstämdhet och startläget är på så sätt ett annat. Min övertygelse är att vi alla behövs i den här världen för vi får och skapar olika slags talanger. Jag tror att den typen som har ett positivt startläge exempelvis kan bli framgångsrika entreprenörer och/eller idrottsmän, de slås inte ner av besvikelser och motgångar utan reser sig på nytt. Många människor med ett lite "dystrare" utgångsläge tror jag kan bli fantastiska inspiratörer på ett eller annat sätt. Det finns säkert många musiker, författare, filmskapare och konstnärer som till viss del finner sin drivkraft i ett inre mörker. Det är en fin tanke, tycker jag. Att vi ALLA behövs.
Där jag befinner mig i livet just nu har jag tagit ett stort steg på min professionella väg, vilket jag skrivit om tidigare. Jag ska ta tjänstledigt på deltid och studera fram till jul. Gå vidare i den riktning som jag brinner för, människors psykosociala hälsa. Dit mina tankar går just nu är mer på det personliga planet. Och det handlar om att hitta/bibehålla värdefulla förhållningssätt. Det är något som jag ofta föreläser om, att det är en avgörande faktor i våra liv för att kunna må bra. Att hjälpa oss själva och andra att sortera mellan det vi KAN påverka och det vi INTE KAN påverka.
När vi bjuder in nya människor i vårt inre kommer vi förr eller senare att behöva att utforma den sortens strategier, precis som de som älskar oss kommer att behöva göra utifrån hur vi är. Ingen är perfekt och vi har alla våra ryggsäckar. Den kille som jag är tillsammans med har ett brinnande intresse som upptar en stor del av hans (och hans barns) tid ett antal månader under året. Det är förstås såväl inspirerande som vitaliserande med människor som lever så mycket för något de brinner för, som är verkliga eldsjälar inom sitt område. Och lever man i en "kärnfamilj" tror jag att det är lättare, då skapar man en tillvaro tillsammans utifrån ett sådant intresse. För egen del har det inte varit helt enkelt, även om jag verkligen önskar att det vore det. För jag vill ju förstås att han ska hålla sitt intresse vid liv ♥ Jag jobbar som sagt med att hitta ett förhållningssätt som både gör att jag är nöjd med att vara själv en stor del av den här tiden och samtidigt kan vara närvarande och kärleksfull, på distans. Det kanske finns en mening med att jag ska vara mycket med mig själv, där jag befinner mig i mitt liv? Det kanske är stärkande för mig? Sannolikt finns det ingen allenarådande kraft som sitter på dessa svar, förutom inom mig själv förstås. Om jag vill få detta att funka så måste jag ju välja att det är bra, och att det går att skapa ett gott liv utifrån de förutsättningarna som råder. För det mesta ligger ju den valmöjligheten i våra egna händer.
Hoppas att du har en fin helg, kramar ♥
