De senaste dagarna har jag slagits av en insikt flera gånger. Jag tittar på bilder av mig själv och tänker att jag ser så glad ut. Det spelar ingen roll om det är en regisserad bild som den här på min födelsedagsmiddag eller om det är en bild som tagits "i farten". Det är något med min blick som är annorlunda. Jag ser det så tydligt. Det är något med mitt fokus, min skärpa, djupet i blicken. Och jag får samma upplevelse när jag lyssnar efter mina pågående inre monologer. De finns där inte på samma sätt längre, framförallt när jag har kört bil de senaste dagarna har jag uppmärksammat det. Just i de stunderna har jag nämligen gärna glidit iväg i tankarna i "fel" riktning tidigare.
Ärligt talat, så tror jag att den dippen jag hade för ett par veckor sedan var en slags sista orgie i att "bryta ihop och komma igen". Jag kanske behövde det, som ett mentalt litet reningsbad. Jag trodde att jag hade tagit det där badet tidigare men det hade jag ju inte, fullt ut i varje fall. Och för min del är det nödvändigt för att kunna gå vidare på ett bra sätt. Och nu känner jag så starkt att jag gör det. Jag har ett inre lugn som är så otroligt skönt att kunna vila i, kunna landa i. Ärligt talat kan jag inte minnas när jag kände mig så rofylld senast, i mitt hjärta.
Nu handlar det "bara" om den lilla detaljen att fortsätta vara kvar i detta sinnestillstånd, haha... Det är som att gå ner i vikt, visst kräver det mycket av en men mest utmanande är det ju ändå att stanna kvar i det nya. I ens nya kropp, ens nya själ. Det är väl det som bloggen får handla om framöver, tror att det är många av oss som jobbar med det (hela livet).
♥ KRAM ♥
