Lyckas Vara Lycklig

Livet är nu!

Caroline filosoferar Permalink3
Lördag utan barn betyder numera pluggdag. Jocke är återigen på slalomläger hela helgen så jag har inga ursäkter till att sätta mig med alla uppgifter och böcker som ska gås igenom inför nästa tillfälle. Det är onekligen tur att utbildningen till stress- och avspänningspedagog intresserar mig så mycket för det finns ju en hel del andra saker en lördag kan erbjuda som framstår som angenäma alternativ till att plugga ;-) Men en paus för att skriva några rader här på bloggen kan väl vara på sin plats, eller hur?
 
De senaste veckorna har jag lyssnat på två inspirerande ljudböcker. Jag funderat mycket över deras innebörd, kontraster och likheter, samt även reflekterat över min egen livssituation. Jag skrattar lite för mig själv och undrar om dessa böcker (eller författare) någonsin har nämnts i samma blogginlägg tidigare? Den ena boken är nämligen Lev livet fullt ut av Eckhart Tolle och den andra är Sälj! av Fredrik Eklund. När jag nu googlade deras namn samtidigt fick jag vatten på min kvarn, de verkar inte ha förekommit i samma kontext tidigare så detta är alltså premiären, tjohooo :-) 
 
"Lev livet fullt ut" skrevs för 20 år sedan men budskapet är kanske mer levande än någonsin... Efter att ha varit djupt deprimerad under många år fick Eckhart Tolle en livsavgörande, inre upplevelse vid 29 års ålder. Därefter har han vigt sitt liv åt att få människor att släppa på intellektets makt och istället hitta det sanna "varandet". När våra ständigt pågående inre dialoger inte för lika mycket väsen som tidigare kan den djupa friden inom oss få möjlighet att ta mer plats i våra liv.
 
Gång efter annan återkommer Tolle till egot. Hur det präglar vårt kollektiva medvetande, gör oss fångna i våra tankar och hindrar oss från kontakt med vårt verkliga jag. Han säger att mänskligheten behöver ett andligt uppvaknande till nuets, livets och varandets medvetenhet. Han tror vidare att mänskligheten befinner sig i ett paradigmskifte med en fot i egots domäner och den andra i den sanna närvarons. En otroligt spännande bok men den behöver onekligen konsumeras bit för bit, tuggas långsamt och reflekteras över löpande.
 
Den andra boken är till synes något helt annat. "Sälj!" av Fredrik Eklund, New Yorks stjärnmäklare nummer ett och ett fenomen på sociala medier, är ju en uppmaning till att sälja sig i varje sekund och göra allt man kan för att nå hela vägen upp till stjärnorna, helst i en oklanderlig outfit och med en proteinmaxad smoothie i handen :-)
 Vad har då dessa två karlar gemensamt egentligen, Eckhart Tolle och Fredrik Eklund? Är inte den sistnämndes bok en allt igenom stjärnklar hyllning till egot, ju större desto bättre? Och vill inte Eckhart Tolle få oss att försöka tysta vårt ego, minimera dess onda krafter? Den gemensamma nämnaren stavas med två bokstäver. N.U. Den enda stund vi har är NU. Den enda stund vi kan skapa något av är NU. Den enda möjlighet vi har att påvkera vårt liv är NU. Det finns inget annat, inget före och inget efter. Det finns bara ett NU. 

Här är ett utdrag från en intervju med Eckhart Tolle i SvD som jag tycker är läsvärt:                 

Och då har vi kommit till Eckhart Tolles botemedel: Att vi måste avidentifiera oss från våra egna tankar och lära oss leva precis just här och precis just nu. För livet är nu – aldrig i nästa ögonblick, aldrig någon gång senare. Ändå är vi så sällan helt och fullt hemma i nuet. För att nå dit måste vi skilja oss från tänkandets villkor, menar Eckhart Tolle.

– Du vet precis i vilka ögonblick du känner dig sant levande – det är i nuet. Som ute i naturen när det plötsligt infinner sig en intensiv glädje. Eller när du känner kärleken mellan dig och din partner. Eller i mötet med en främling. I dessa ögonblick av närvaro och livskänsla spelar vår mentala förmåga ingen roll.

Hur gör man? Jo, säger Eckhart Tolle, man behöver se sig själv utifrån och säga: Här är jag, och jag kan notera tankarna som går genom mitt huvud. Sedan kan man behöva öva sig i att vara stilla.

– Om du ser vilket förhållande du har till nuet kan du också se vilken relation du har till livet. För det närvarande ögonblicket är ju livet, påminner Eckhart Tolle. Det finns inget annat, aldrig någonsin.

För egen del så är det detta mönster som spökar i mitt liv, till och från. Massor med tankar i nuet kring dåtid och framtid som kan få mig att tappa fokus på det verkligt viktiga. Jag är ödmjuk inför att detta är ett livslångt projekt, att välja att fokusera på just denna stund. Jag kämpar på, ibland är det enkelt och ibland är det svårt. Det allra, allra viktigaste är nog att påminna sig om att säga TACK så ofta som möjligt, tack till livet och tack för att just jag får finnas till just NU.

När var du till 100 % i nuet senast? Och när sade du tack till livet? ♥♥♥

Jante, Luther & deras motpoler

Caroline filosoferar, Min dag Permalink0
Den här veckan har jag träffat två personer som betyder mycket för mig och som hjälper mig att hitta tillbaka på kärlekens väg när jag tappar fotfästet för en stund. Den ena är min coach Silje som är en av de klokaste, coolaste och mest genuina människor jag träffat. Jag började gå hos henne 2013 och tror nog att så länge hon fortsätter att jobba med det hon gör så kommer jag att återkomma till henne med jämna mellanrum ♥ Jag har inte träffat henne på flera månader nu och det var verkligen på tiden. Vi hade ett grymt bra samtal och jag fick flera användbara verktyg med mig från vårt samtal, strategier jag kommer att använda för lång tid framöver.
 
Den andra är min älskade syster Cisse som är en stor inspirationskälla för mig och som har bott hos mig tre nätter den här veckan. Det finns ingen som skiter så mycket i Jante och Luther som hon gör! Hon kastar sig ut, varje dag, och hon skapar nya vänskapsband vart hon sig än i världen vänder. Efter 22 år i Italien är hon full av nyanser och hon är lika stolt över sitt svenska ursprung som sina italienska värderingar och traditioner. Igår berättade hon att hon gett sin yngsta dotter en liten lektion i att vända surhet till glädje då de stötte på en högst otrevlig person som jobbade i charken på deras lokala varuhus vid Comosjön. Cisse vägrade låta sig smittas av hans attityd utan tänkte istället att den personen behöver nog lite kärlek. Och när de skiljdes åt efter några minuter hade hans ansikte spruckit upp i ett stort leende och de skojade om fotboll och annat. Det där en så beundransvärd kompetens tycker jag, att vilja och kunna öppna upp även de till synes mest sura och bittra människor och skjuta in en pil med värme och kärlek i deras hjärtan. Världen behöver människor som min syster, den saken är klar!!! Jag måste dock ta lite fler bilder på oss två tillsammans insåg jag nu när jag scrollade i arkivet, det är ju skandal att jag behöver gå över tre år tillbaka i tiden för att hitta sammanhang där vi har fastnat på samma bild :-)
 
Jag hade storslagna planer för min lördag ska ni veta! Jocke har varit i Åre nästan hela veckan och kom inte hem förrän sent igår kväll så lördagen skulle vikas enbart åt välgörande aktiviteter. Jag hade bokat in mig på två yogapass, planerade för att tillbringa många sköna timmar på gymmet med mig själv. Jag skulle laga nyttig mat, kanske gå ut i solen, städa lite, jobba ett par timmar, utnyttja dagen till max.
 
Den uppmärksamme kanske noterade nu att jag skrev i "konditionalis 2" vilket är namnet på det tempus man använder för att beskriva handlingar eller tillstånd som kunde ha inträffat i framtiden vid vissa villkor. Allt det jag här ovan beskrev HADE nämligen KUNNAT inträffa OM det inte vore för att jag gick på afterwork på fredagskvällen och hade väldigt trevligt med min kompis Victoria och hennes nya sambo :-) Efter vin, god mat (och dessert förstås), drinkar och kvällens sista (och kanske något onödiga) margarita blev det en taxifärd hem och när jag vaknade igår insåg jag snabbt att en hälsosam lördag kan jag glömma... Fast det bidde en ganska härlig lördag ändå, jag låg i sängen hela förmiddagen och lyssnade på "Sälj" av Fredrik Eklund på Storytell, därefter åkte jag till Vaxholm och låg två timmar i soffan och lyssnade på "Sälj". Och sedan gick jag en promenad i en timme och lyssnade på... "Sälj", haha. Den boken passar nämligen utmärkt in i mitt liv just nu efter all inspiration jag fått med hjälp av syrran, Silje och mig själv under veckan som gått.
 
Sunday, funday.
Idag är jag helt återställd och nu jäklar!!! Oj, oj, oj vad jag ska maxa den här dagen :-) Snart ska jag gå ut och powerwalka, har tre timmar kvar (av nio) på boken så mitt mål är att lyssna igenom den under dagen. Och sedan ska jag jobba, kanske träna och fixa något härligt till söndagsmiddag. Jocke hann jag se i en kvart ungefär innan han och hans äldsta kille åkte iväg till en slalomtävling i Huddinge tidigt imorse. Jag skrev för ett tag sedan att det inte var helt enkelt för min del att acceptera att jag behöver vara själv en stor del av tiden i vår relation... Nu tycker jag att det funkar bättre, jag väljer att se ensamheten som en möjlighet till skapande/reflektion/utveckling. Jag har ju inte varit själv sedan jag var 20 och nu är jag i en kärleksrelation där jag även är "ensam" på samma gång, det är ganska nyttigt för min del. 
 
Ha nu en underbar söndag, stoooooor kram!!!

Your perfect imperfections ♥

Caroline filosoferar, Kärlek Permalink0
Lilla Majken ♥ Nu har hon haft hög feber i snart fyra dagar, jag förstår inte varför den inte försvinner? Hon har ju inga andra symtom (förutom ont i magen men det kommer och går, tyvärr) och när jag pratade med Vårdguiden ikväll så rekommenderade de mig att åka till vårdcentralen imorgon. Så jag får kasta mig på telefonen när de öppnar åtta och hoppas att vi kan få en tid under morgondagen. Bilden är från igår när jag tyckte att hon var mycket bättre och vi åkte in till stan, vi hade nämligen fått teaterbiljetter av Jockes föräldrar till Mio min Mio på Stadsteatern och gick dit med hela hans familj. Teatern var väldigt bra och mysig, tyvärr så blev Majken betydligt sämre igen när vi var på plats och fick mestadels vila i min famn.
 
Sitter här vid köksbordet med tända ljus, pianomusik (från fantastiska filmen La La Land) i bakgrunden och ett glas rött bredvid datorn. För några dagar sedan när jag skrev här på bloggen var jag glad, ikväll är jag lite melankolisk. Ibland önskar jag att jag vore som "alla de andra" där ute, de som är glada och nöjda och enkla och... Men det här är ju jag. Det finns något sorgset i mina ögon, i min själ, som jag bär med mig. Vad kommer det ifrån? Hade jag det i blicken redan när jag föddes? Fanns det med mig innan jag ens var påtänkt? Och jag vet ju att "alla de andra" har sitt men ibland tror jag ändå att många människor där ute inte har detta melankoliska drag som jag har. De kanske helt enkelt är födda med en annan sammansättning av känslolägen?
 
Vem skriver jag för egentligen? För vems skull återvänder jag hit? Jag är inne på mitt tolfte år på bloggen nu, det är ju inte klokt!!! Det är galet, vad hände med alla dessa år egentligen? Vart tog de vägen? Men i alla fall, vem skriver jag för? Jag vet att jag skriver för mig själv, och för mina barn. Detta är en gåva jag vill ge dem, att om de vill i framtiden så ska de kunna förstå sin mamma. Veta vem hon var, vad som gjorde henne överlycklig och vad som gjorde henne sorgsen. Jag vill att de ska möta alla livets skeenden utan rädsla, med tillförsikt och nyfikenhet. Jag hoppas att mina ord kan bidra till det.
 
Jag skriver också för dig som finner någon slags kraft i att inte vara ensam med livets alla smekningar och käftsmällar. Jag vet att många endast vill dela glädjen och ljuset, de vill inte lyfta fram något trist och tråkigt inför öppen ridå utan enbart livets goda stunder. Och många trivs nog väldigt bra på den sortens bloggar, en oas att vila sig vid en stund. Att följa en vacker människa med ett till synes perfekt hem, en perfekt kropp, ett brinnande intresse för nyttig mat och smakfull inredning, en kraftfull partner och flera barn med rosenröda kinder och massor av intressen. Jag tror att många mår bra av att få bli inspirerade, och förundras, för en stund. Jag tror dock även att det finns människor där ute som finner glädje i att känna samhörighet, inte bara i det ljusa utan även i det dunkla. Som finner trygghet i läsa om någon som är full av sårbarhet och skam, men också av kärlek och stolthet. Någon som är alla nyanser av livet ♥
 
Ibland tänker jag att jag verkligen ska ta ett krafttag med bloggen, satsa på den helhjärtat. Se om den nakna sanningen hos en helt vanlig kvinna, där inget egentligen är perfekt, men mycket är vackert i sin sårbarhet, skänker glädje och mening för människor. Ibland har jag lust att bara ställa mig på barrikaderna och skrika; Vad f*n håller vi på med??? Vi mår sämre än någonsin i detta vackra land, vad är det som vi har tappat bort på vägen? Varför kan vi inte bara älska oss själva, varandra, och livet för vad det är?
 
'Cause all of me
Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections
Give your all to me
I'll give my all to you
You're my end and my beginning
Even when I lose I'm winning
'Cause I give you all of me
And you give me all of you, oh oh
 
♥ ♥ ♥
Till top