Irma och Majken, påpälsade till tänderna förra helgen då vi besökte ett riktigt ruggigt Sigtuna! Men tjejerna gick det ingen nöd på, mina älskade små prinsessor ♥
Söndagskväll den 20 januari 2013. För ovanlighetens skull slog jag mig ner med datorn i knäet och tänkte att jag skulle läsa vad jag skrev på bloggen i januari förra året... Och vips fördes jag tillbaka till dagar med panikångest, akutbesök till sjukhus och nedstämdhet. Och bloggpaus. Den 21 januari tog jag en paus från bloggen och jag minns nu hur slut jag var såväl själsligt som fysiskt vid den tidpunkten. Det var en tung tid.
2012 var ett år med ups and downs för min del, helt klart!!! Jag lärde känna flera fantastiska människor, blev klar med min utbildning i kommunikologi, lärde mig mycket om mig själv och började prioritera i mitt liv. Jag hade härliga dagar i Berlin med maken, härliga dagar i London med vänner och flera veckor i Norge som var fyllda med energi och glädje.
Jag jobbade heltid igen efter föräldraledighet och bebisliv, hade många roliga stunder på jobbet och givande samtal med kollegor. Jag kom (äntligen) igång med träningen, hittade Zumba och yoga och insåg att träning skall vara rolig för då blir den av.
Jag försökte få ihop livspusslet. Pendlade två timmar om dagen, jobbade heltid. Försökte laga bra och vairerad mat, tvättade, städade och plockade. Hämtade och lämnade på förskolan (där har dock maken tagit ett större lass än vad jag har gjort). Träffade inte mina vänner så mycket som jag hade velat men bestämde mig för att inte vara (för) hård mot mig själv utan gilla läget. Hade sju veckors utbildning på internat, i Norge och Sverige.
Älskade mina döttrar men kände mig inte alltid som den bästa mamman. För att vara ärlig kände jag mig inte som "den bästa" någonstans. Fick stöttning i att tycka om mig själv och se det jag gjorde istället för det jag INTE gjorde. Iblande fungerade det bra, ibland inte alls.
Kände klumpen i magen komma smygande igen, locket i halsen, andnödheten och yrseln. Rädslan för fler ångestattacker, som tur är har inga fler sköljt över mig. Tankar som malit, flygit och farit... En ständig kamp att vara vän med mig själv. Vissa dagar har varit svåra, andra har passerat förbi med flyt och lätthet.
2012 var som sagt ett bra år. Och ett slitsamt år. Ett roligt år. Och ett kämpigt år. Ett år med kärlek. Ett år utan kärlek, Ett år med hopp. Ett år med förtvivlan. Ett år med tillförsikt. Ett år med oro. Ett år i mitt liv. Då jag var 33 år gammal. Fyllde 34. Mitt i livet? Eller i början av resten av mitt liv?
2013. Tre veckor har gått, dryga femtio återstår... Vad har detta år att erbjuda mig? Det beror på. Det beror på vilka tankar jag väljer att tänka. Vilka sanningar jag väljer att leva efter. Vilka handlingar jag väljer att utföra. Vilka stigar jag väljer att vandra på. Mitt val. Mitt liv ♥
Jättejättefint skrivet! Inspirerande och igenkännande. Vilken tur att jag surfade in här just ikväll, jag vet ju att du inte uppdaterar här särskilt ofta längre. Hade ju också ett ganska tungt år förra året med depression och allt möjligt skit och under hösten blev dessutom bägge mina föräldrar sjuka samtidigt vilket var en otrolig chock, lyckligtvis har de båda repat sig bra under omständigheterna och jag har bestämt mig för att detta året ska bli mitt år. Nu ska jag börja förverkliga mig själv, inte fega ur så mycket och jag känner att det känns bra hittills och imorgon börjar jag förverkliga en dröm. Ha en fin vecka kram!
skriven