Det finns alltid två sidor av myntet här i livet ♥ Den här bilden togs i lördags när jag hade en härlig tjejkväll ute på stan. När jag såg den tänkte jag först "shit, jag börjar ju bli gammal". Rynkor här och där, och kanske allra mest runt ögonen. Snart 40 år och med ett liv som så här långt har haft sina toppar och dalar, det sätter onekligen sina spår...
Tidigare ikväll hittade jag en tio år gammal dagbok i mitt förråd och började läsa. Till viss del hade jag samma tankar då som nu men idag är det där som jag fokuserade på då inte så himla viktigt längre. Eller jo, det är det. Men av andra anledningar. Då önskade jag att jag tränade mer för att vara snygg inför andra. Idag önskar jag att jag tränade mer, för att ha en stark kropp som är kompis med mig och med min ganska hektiska tillvaro. Då var jag ofta hård mot mig själv, idag kan jag också vara hård men jag är också kärleksfull mot mig själv. Och förlåtande. Då tyckte jag ofta att jag såg sliten och trist ut, idag ser jag ju massor av rynkor men jag gillar mig själv mycket mer. Jag vet att det är en grymt sliten klyscha men jag tycker att det är rätt vackert med rynkor. Det ger utseendet karaktär, precis som en tummad och gulnad bok känns mer intressant än en stel, inbunden, som fortfarande är oöppnad (och oläst).
Det finns alltid två sidor av myntet här i livet ♥ Det finns alltid olika perspektiv, att förhålla sig till. Jag har själv testat lite allt möjligt, är liberal till mycket här i livet. Framförallt vad människor väljer att göra för livsval. Jag får mig själv en känga då och då, inte IRL men här på bloggen. Jag försöker alltid att påminna mig om att alla människor har sina syften, sina mentala kartbilder och sina drömmar. Jag tror på att vi tillsammans skapar en bättre värld genom att vara nyfikna, modiga, ambitiösa och öppna mot varandra.
Så, jag väljer att inte hänga upp mig på en massa rynkor som säkert påskyndats genom både stress, feströkning, sömnlösa nätter och för lite träning genom livet. De är ju faktiskt ganska spännande, de där små sträcken. Varje liten rynka berättar en historia, väljer jag att tänka. När jag sitter hos mamma på sjukhemmet (det var tyvärr allt för länge sedan nu...) tänker jag också på det. Hon har ju tusentals rynkor som tillsammans fogar samman en tunn, liten kropp. Vad berättar de där linjerna för historier egentligen? De där rynkorna är ju som en öppen bok, och berättar sagan om sjuksköterskan Britt. Berättar sagan om hustrun Britt. Berättar sagan om mamman Britt.
Det fascinerar mig. Och det påminner mig om... Att det alltid finns två sidor av myntet, här i livet.