Kloka ord på lekplatsen vid Rålambshovsparken ♥ Jag var där med Jocke och alla fyra barnen förra helgen och slogs av hur mysigt det faktiskt är att åka in till stan ibland och "bara hänga". Vi håller oss i princip alltid utanför innerstaden om vi inte gör utflykter till Grönan, Skansen eller vad det nu kan vara förstås. Att ta tåget in, en fika på Kungsholmen och en promenad längs med vattnet till en lekpark var ju hur mysigt som helst. Ibland är less more, helt klart :-)
Efter en väldigt intensiv jobbvecka med flera större aktiviteter och tre övernattningar på hotell sitter jag nu till tonerna av Joel Alme och gör administration/bloggar/facebookar med syrran och lite annat. Ganska mysigt att ta några timmar och låta jobb varvas med andra små aktiviteter utan att ha någon tydlig plan. Jag vet att jag jobbar (för) mycket under september/oktober men ett par timmar vid datorn nu på morgonen gör att jag kan känna en större tillfredsställelse resten av dagen. Har som tur är fått några luckor i schemat de närmaste veckorna och ska se till att ta lite ledigt, kanske ta en dag och och bara strosa runt på stan. Dricka kaffe, titta på folk, shoppa höstkläder. Åhhhhh, det ska jag göra i nästa vecka!!! Hoppas att det magiska höstvädret håller i sig också.
Igår kväll var jag och Jocke på "Mammas nya kille" på Södra teatern och hängde därefter på Gondolen. Vi lade väl halva månadslönen på sjukt goda drinkar men det var det värt, haha! Av någon outgrundlig anledning har jag blivit piggare och piggare med åren, vaknar vid halvsju även efter en sådan kväll och känner mig fokuserad och jobbsugen. Minns när jag pluggade på universitetet i 20-årsåldern, då var jag alltid trött vad jag kan minnas... Fast jag klagar förstås inte, lite mer träning på detta också så blir jag Superwoman vad det lider ;-)
Kanske smet jag iväg till bloggen nu istället för att hantera nästa veckas verkliga utmaning. Jag försöker att lösa en situation som strular till det på måndag då jag har ett uppdrag som facilitator/coach på Häringe slott i Nynäshamn. Ett missförstånd har gjort att jag inte får ihop tiderna för mina pass där ute med att hämta tjejerna (på måndagar har Irma två fritidsaktiviteter efter varandra). Jag har aldrig varit bra på att be om hjälp, vill inte ligga andra till last. Det är nog mest den jag är tillsammans med som jag känner mig trygg med att be om hjälp ifrån. Att inte ha något stöd är ju mitt normalläge här i Stockholm och för det allra mesta reflekterar jag inte över det. Men visst kan det uppstå någon situation per termin då jag känner mig sårbar. Och blir besviken, eftersom jag själv försöker att ställa upp på andra så gott jag kan.
Jag tror att jag skulle behöva bli lite mer hårdhudad, lite mer ego. Men det är ett tveeggat svärd, det där... För det jag uppskattar mest hos mig själv, och är stolt över, det är ju att jag är omtänksam och snäll. Jag tycker att det är viktiga egenskaper som det behövs väldigt mycket av i den här världen. Jag vill inte gärna tona ner de delarna av min personlighet. Men kanske behöver jag faktiskt det, litegrann.
Amor fati, som Nietzsche skulle ha sagt. Det löser sig. Allt löser sig ♥
Hoppas att du får en riktigt skön lördag, själv ska jag på kräftskiva ikväll och hoppas på en riktigt bra festkväll :-) KRAM